Wouldn’t it be amazing if everyone were recognized as part of our tribe? We spend so much time searching for who we are and where we belong, stretching our personalities into what sometimes seems more like a persona. What if we are not definable, would that mean we could fit in everywhere? I believe so. Dress in whatever you like and in whatever you don’t automatically like and learn to love it. Embrace the opposite to what you would say is representative of you. Second hand clothing can make us do just that. And oftentimes part of our money spent in these thrift shops goes to helping people in need, not to mention that we are helping the environment out by encouraging the companies to create more responsibly and produce long lasting clothes.

Skulle det inte vara fantastiskt om alla blev igenkända som en del av vår stam? Vi spenderar så mycket tid på att söka efter vilka vi är och var vi hör hemma, knådar våra personligheter till vad som ibland framstår mer som en persona. Vad händer om vi inte är definierbara, skulle det innebära att vi kunde passa in överallt? Jag tror det. Klä dig i det du gillar och i kläder du inte automatiskt gillar och lär dig att älska även det. Fira motsatsen till vad du skulle välja som representativt för dig. Second hand kläder kan få oss att göra just det. Och ofta går en del av våra pengar i dessa affärer till att hjälpa människor i behov av stöd, dessutom hjälper vi miljön genom att uppmuntra företagen att skapa mer ansvarsfullt och producera kläder som håller länge.

What happens if we don’t get to choose our clothes, can we still express who we are? Why do we find it so interesting to communicate through clothing, what is style, what does it say about us and can it ever be found on a hanger? A few years ago I was considering the effects the clothing industry and my own choice to buy new things had on the environment. I decided to stop buying clothes all together and dress myself only in garments that were given to me. Friends, designers and people from chance meetings have brought me old clothes and new emotional discoveries. I’m looking forward to sharing some of my reflections and experiences with you here on this blog.

Vad händer om vi inte får välja våra kläder, kan vi fortfarande uttrycka vilka vi är? Varför tycker vi att det är så intressant att kommunicera via kläder, vad är stil, vad säger det om oss och kan stil någonsin hittas på en klädhängare? För några år sedan funderade jag på vilken effekt klädindustrin och mitt eget val att köpa nya saker har på miljön. Jag bestämde mig för att helt sluta köpa kläder och klä mig enbart i plagg som gavs bort till mig. Vänner, designers och människor från oplanerade möten har skänkt mig gamla kläder och nya känslomässiga upptäckter. Jag ser fram emot att dela med mig av mina reflektioner och erfarenheter här på bloggen.